torsdag 30 oktober 2014

Jomabloggen

En god vän tycker att jag ska börja blogga med temat att joma. Antagligen är det ju det jag gör, vare sig det är min avsikt eller inte. Men hen tyckte att jag ska blogga en gång om dagen och redogöra för det som har irriterat mej mest under dagen. Påstod att det skulle vara underhållande och att jag skulle bli rik. "gårr-rik"

Tror att det är bättre för alla inblandade om jag avstår, eller hur?


söndag 26 oktober 2014

Hälsningar från soffan

Min höst är ganska fullspäckad med program. Det är körövning på tisdagkväll, danska på onsdag och italienska på torsdag, och ganska många helger som går till körövningar och någon konsert. För mej är det mycket, kanske till och med för mycket. När jag vaknar på tisdagmorgon vet jag att jag fram till fredageftermiddag inte kommer att ha en lugn stund, utan det är väckning halv 7 på morgonen och inte hemma före tidigast 21 på kvällen tre dagar i rad. Jag är inte gjord för ett sådant schema.

Därför kom en helg utan program riktigt lägligt, i kombination med en förkylning.
Hade tänkt gå på bokmässa, men har sett en del av programmet från soffan istället. Däremellan stickar jag, äter mat med alldeles för mycket kolhydrater i och ser på Homeland. Jag är kluven inför Homeland, å e sidan är det så patriotiskt amerikanskt att det blir äckligt, och alla muslimer är naturligtvis misstänkta terrorister. Å andra sidan är det jäkligt bra TV.

Jag kom hem i fredags efter jobbet och har inte varit ute sen dess. Tittar ut genom fönstret och känner mej inte direkt lockad att gå ut idag heller. Märker också att kissen är helt löjligt glad över att ha mej hemma. Hon har inte varit bortskämd med att ha mej hemma dagtid den senaste tiden och håller mej sällskap i soffan.

Herregud så jag behövde en helg hemma.

måndag 20 oktober 2014

Stockholm baby

Tillbringade en förlängd weekend i Stockholm.

Några få jämförelser
- i Stockholm finns det trevliga restauranger och caféer i varje hörn. I Helsingfors finns det nog också trevliga ställen, men också ett överutbud på coffehouse, chico's och rosso.

- i Stockholm får man köpa en extra stor latte bredvid tunnelbanan och expediten önskar en "en jättebra dag". I Helsingfors får man bara pannstejji juhla mokka och eventuellt ett surt huomenta och absolut inte ett leende

- I Stockholm kan man gå på standupkomik på det egna modersmålet när som helst. När som helst. I Helsingfors kan man säkert gå på standupkomik på finska ofta. Men let's face it. Rikssvenskar är duktigare än finnar. Eller så är det för att jag har blivit hjärntvättad med TV4 och parlamentet sen jag var liten.

- I Stockholm finns Massimo Dutti. I Helsingfors finns inte Massimo Dutti. Massimo Dutti är mitt favoritmärke här på jorden.


I Stockholm kunde man också promenera i Djurgården.


Man kunde också shoppa rasande billiga Converse att känna sig hipp i. Passar ju bra åt mej som annars är hipp som en 64-åring.

Vad säger ni, borde man flytta till Stockholm?

torsdag 16 oktober 2014

Moving still

Nu kom pressen att jag borde blogga, då jag eventuellt har fått några läsare efter att ha outat min stora blogghemlighet på instagram. Och nu har jag förstås ingenting att skriva.

Förutom att jag tycker att ni ska komma på konsert 8.11 i Helsingfors.
Det blir vackert. Tänk skön körsång och lindansare.

Övriga anmälningsärenden:
Far till Stockholm imorgon.

Räknar med shopping och god mat.
Lär inte bli besviken.


söndag 12 oktober 2014

Gone Girl

Har just läst färdigt Gone Girl av Gillian Flynn. Boken är aktuell som film just nu, och jag ville läsa boken innan jag ser filmen. Jag föredrar alltid den vägen alltså.

Gone girl är en thriller som handlar om Amy och Nick, hur de träffades, hur deras äktenskap utvecklades och vad som hände när det började gå dåligt. Båda förlorar sina jobb i mediebranschen och är tvungna att lämna sitt perfekta liv i NY och flytta till vischan. På deras femårs bröllopsdag försvinner Amy, och Nick blir i ett rätt så tidigt huvudmisstänkt. 

Hade hört mycket gott om den här hypade boken, och jodå, förväntningar var höga, men jag blev inte besviken. Storyn, personporträtten, beskrivningarna, aktuella ämnen (kollade att den är skriven 2012, men det känns som 2014, så rykande aktuell är den), och slutet, herregud slutet... Man blir helt mållös, och åtminstone jag sitter fortfarande, några timmar efter att jag har stängt boken, och funderar på boken, och speciellt slutet. Vad hände egentligen, hur gick det såhär? Vad är det för fel på dem?

Älskar att den inte är förutsägbar, och att personligheterna inte är stereotyper. Och att båda huvudpersonerna är så ytterst osympatiska. Flynn har blivit både älskad och hatad för boken feministiska/antifeministiska grepp. Delvis tar boken upp många relationsproblem som grundar sig på uppdelningen man/kvinna och delvis våldsfrågan. Att en kvinna kan vara våldsam och manipulativ. Jag försöker föreställa mej hur jag skulle känna om huvudrollerna skulle ha varit motsatta, om Amys och Nicks personligheter skulle ha varit omsvängda. Antagligen skulle jag ha varit äcklad, men inte lika förvånad.

Herregud vilken svart bok. Cynikern i mej diggar.

Tänker definitivt läsa den på nåt om några månader.

Flynn har dessutom skrivit två andra böcker, sharp objects och dark places.
Dessutom skriver hon enligt wikipedia skriva manus till en HBO tv-serie som ska regisseras av david Flynch. Låter synnerligen intressant.

fredag 10 oktober 2014

Det var inte jag den här gången

jag har som bekant en stor käft. ibland säger jag opassande saker, som bara ploppar ut ur min mun. Ibland går det helt bra och folk skrattar. Ibland blir det bara pinsamt.

Idag blev jag löjligt glad (skadeglad) över att det var någon annan, och inte jag, som idkade mundiarré vid kaffebordet. Att beklaga sig över svettiga träningskläder, som luktar illa, speciellt mäns träningskläder som luktar testosteronsvett och penis, är säkert helt okej kaffebordsdiskussion i ett lärarrum (speciellt en fredag, då nivån är lägre än normalt). Men kanske inte helt kosher när det sitter en präst med vid bordet. En präst som personen helt tydligt inte hade observerat.

Men som sagt, det var inte jag denhär gången. 

Oh the joy.

söndag 5 oktober 2014

I think someone just threw a party

Hade inflyttningsfest igår. Det var inte igår som jag ordnade fest, kan jag lova. Flera år sedan sist.

Tycker om att fixa fest. Skriva listor, planera, bjuda in folk. Fixa festmejken och frisyren medan man dricker ett glas vin. I teorin alltså. Sedan glömmer man alltid hur mycket jobb det är att handla mat, laga mat och baka. Inte hinner man nånsin sminka sig i lugn och ro medan man sippar vin heller, nä, istället står man där med olackade naglar och mixar guacamole i förkläde när de första gästerna kommer.

Men en rolig kväll blev det, en trevlig mix av vänner och kollegor och alldeles för mycket bubbel.
Helt klart besväret, om nu någon tvivlade.

Och fina presenter, har nu en massa choko, kaffe, bubbel, lyxpasta, olivolja mm att njuta av.
Matpresenter är de bästa presenterna.

Har snart diskat alla vinglas också.

(tycker annars att mitt nya hem är rätt så okej, men avsaknaden av diskmaskin är ett stort minus.)

fredag 3 oktober 2014

Pink vs Blue

Idag gick jag förbi dagiset. Såg en grupp med flickor, alla klädda i rosa, som räfsade löv. Där bredvid lekte en grupp med pojkar, alla klädda i blått och grönt, med lastbilar.

Jag är inte så naiv att jag tror att ett av de rosaklädda barnen med räfsor egentligen var en liten pojke disguised som flicka.